blått streck=gravid!

Det tog sig igen. Knappt så jag vågar tro på det!
Jag har precis kissat på stickan, orkade ju inte vänta till 18 dagar utan tjuvstartade på dag 14:)

Jag har tydligen ärvt mammas fertilitet, tack mamma!

A: 13 dagar kvar

Undersökningen fortsätter. Skulle tippa att jag under dag 16 till 14 innan kissdagen kännt mig gravid cirka 10% av tiden. Dåliga odds. Har funderat på vad det är som gör att jag känner mig gravid eller inte. Kommit fram till följande.

1. Flytningar, föregående 2 månader hade jag noll flytningar, nu har jag massa gosiga mysiga påhälsningar (kan ju även vara hormonerna)

2. Det kommer som små oidentifierbara nypningar i området kring livmodern (kan även vara hormonerna)

3. Jag känner mig allmänt medveten om ngn konstig tryckande känsla i livmoderområdet (kan även vara hormonerna eller någon ny slags mensvärk)

4. Ren och skär känsla att ngt inte är som vanligt (kan ju också vara hormonerna eller pms)


Med livmoderområdet menar jag allt nedanför magen, inte vet jag egentligen hur det känns när man känner ngt i livmodern. Eller så gör jag det för det måste ju ha varit där jag hade ont när missfallet kom.  När jag tänker efter är den där nr 3 ganska likt kramperna jag hade fast utan kramp. Hmmm en del påstår ju att missfall känns som mensvärk fast lite värre... Då kanske det är mensvärk jag har. Minns inte hur mensvärk känns, har inte haft ett uns av det senaste halvåret. Men jag har inte för mig att min mensvärk brukar kännas så, i så fall har min mensvärk muterat sen förra gången jag hade den.

Listan över när jag inte känner mig gravid:

1. Jag känner mig helt som vanligt.
Vilken skitpunkt, vad är helt som vanligt då? ok. 
Helt vanlig = omedveten om att jag ens har en livmoder och även om jag försöker känna efter så är det helt dött i området.

Hmm nu när jag ser de här punkterna mot varandra så är det ju ett under att jag nånsin känner mig ogravid. Ja ja om jag nu inte är gravid då vet jag iaf vad hormonerna gör med min kropp. Undrar om de egentligen fortfarande verkar överhuvudtaget... Min ägglossning är ju förbi för flera dagar sen och det var ju den de skulle stimulera...

Äsch jag bli inte klok! Nu när jag skriver känner jag mig tom lite illamående haha det vet jag ju är för tidigt. Kanske blir jag magsjuk igen. Det blev jag ju två veckor efter insemination sist;)


13 dagar kvar: Känner mig gravid (om inte min mensvärk har muterat)


A: Efter att ha letat med karta och kompass...

...hittade läkaren tillslut fram till min livmoder. Nu är det bara att vänta 18 dagar sa hon. 17 dagar från idag får jag kissa på stickan igen.

Nu ska vi se om jag känner mig gravid under de kommande veckorna. Det blir spännande att försöka känna efter denna gången. Får se om jag kan identifiera några symptom som liknar förra gången. Då var det ändå något som gjorde att jag kände mig gravid. Frågan är väl om det var mer en efterkonstruktion eller om jag faktiskt kände att jag var gravid.
Kanske är det så att man 50% av tiden känner sig på smällen och 50% inte. Sen när beskedet kommer så glömmer man bort de där 50% som var feltolkningar och bekräftar bara de rätta känslorna.
Den här gången ska jag minsann föra bok över hur jag känner så att jag inte kan hitta på i efterhand att jag minsann visste från första veckan:)

dag 17 innan kisstest: Känner mig gravid.

C: Idag ska vi hämta hem Agda!

Kaffe, surf, en sovande Anneli och höga ljud från diskmaskinen....Har varit uppe sedan tuppen. Min sömnådra har fått sig en törn sedan jag började jobba igen efter 2.5 års laterier vid skolbänken. Jag hade faktiskt helt ärligt gjort mig bättre som miljonär. Det här är inget anständigt liv för en kvinna som mig =)....Jag vill bara drälla och ha det skönt. Fast det vill nog alla. Vem hade inte skickat in arbetskläderna med limousine om det trillade ner åtta biljoner i brevlådan.

Idag ska vi ÄNTLIGEN hämta hem Agda från Sahlgrenska. Hon sitter i en burk och väntar på att få simma in i äggkläckningslådan i Annelis mage. Tänk vad kallt det måste varit i frysen där hon legat i månader. Agda är det nya arbetsnamnet och lika mycket som jag visste att det var en Egge förra gången så vet jag att det är en Agda denna gång.

Sex månader sedan sist. Det är ju löjligt vad tiden studsar iväg. Man hinner ju knappt vända sig om i sängen utan att ett halvår passerat. Och inte blir man yngre. Brrrr....Nåväl, jag ska heja på henne när hon simmar in samtidigt som Anneli får stå på huvudet ett tag. Det vore ju hemskt tråkigt ifall hon trillade ur. Adjö!

//Camilla

A: jodå nog fanns där ägg

7 st ägg räknade hon till. Det största var 16 mm sen fanns där ett 12 mms och en hel bunt med 7 mmare.
Så allt ser ut som det ska, och det känns jättebra. Nervositeten släppte när jag väl var där, och inget pervo i sikte.

På söndag har vi fått tid för inseminationen.

Hoppas hoppas.

A: imorgon ska äggen kollas...

Nervöst. Jag är nervös denna gång. Rädd för att inte bli med barn och rädd för att bli med barn.
Hoppas hoppas att det är två fina ägg som ligger där och växer.
Förra gången molade det i mina äggstockar under hormonbehandlingen, den här gången känns det inget alls förutom att jag mått lite illa och att humöret varit svängigt. Om det nu beror på det.  
Sitter i valet och kvalet huruvida jag ska vara ledig från jobbet hela dagen eller bara eftermiddagen.  Lutar mot hela dagen. Känner för att ta det lungt innan så att jag inte blir onödigt nervös.
Jag är nervös för att lägga mig i gynstolen också. Pervots fel. Får för mig att han ska ha bytt från akutgyn till reproduktionsavdelningen. Vore ju toppen.

Snart ska jag ta min spruta. Igår klarade jag det utan händerna skakade. Men det är fortfarande inte helt kul. Tur att jag bara ska ta max två till för denna gång. Och tur att jag gått upp så mkt i vikt att det finns rejält med hull att sticka nålen i:)
herregud jag har sett 3 månader gravid ut sen jag var tre månader gravid. När jag har fött barn ska jag bli riktigt vältränad. Jag ska tom börja lyfta skrot. Jag ska tom börja lyfta skrot redan innan.

så de så.

A: underbara semester

Hemkommen från pride sedan några dagar. Oj vad jag inte kan parta 5 dagar i rad längre. Det gick i 4 dagar men sista dagen blev hemma och torra framför tv:n istället för i pridepark och blöta framför scenen.
Det var underbart att få komma bort hemifrån och träffa både nya och gamla vänner. Att det var Europride märktes ju inte så värst. Allt kändes som samma gamla. Mest svenska artister och mest schlager. Väl beprövat och väl fungerande antar jag. Nån konferencier slängde sig väl med ngn engelsk fras då och då och bögarna som satt framför oss på fredagkvällen pratade engelska, men det var allt. Jag känner mig så NORMAL under pride. När jag åkte därifrån kom jag på mig själv med att anta att alla är bögar, flator, transexuella... inte en jävel ser hetero ut. Eller snarare så inser man att alla är olika. Jag minns min första pride. Jag tyckte att alla tjejer hade baggy jeans och linnen, även jag. Denna gång hade jag rött nagellack på tårna och två nyinköpta tubtoppar att flasha mina tjejiga axlar med. Och många med mig verkade ha bytt ut flatkomstymen de bar för 4 år sen. Skönt. 

Efter att ha stressat ihjäl oss över att vi hade knött in alldeles för mkt aktiviteter under våra korta två veckor bestämde vi oss till slut för att skippa fiske i Norge och åka hem och renovera. Så det gör vi nu. Renoverar och ser på lost i massor. Ikväll börjar nog även kavalkad i Work Out (reality serie om flata som har eget gym, C älskar det, jag älskar lost).

På fredag börjar hormonerna flöda återigen. Skumt hur snabbt 3 månader flyger förbi. Skönt är väl det.

Camillas nybakade scones väntar!

RSS 2.0