A: Idag har vi sett ägge...
I vilket fall som helst så var det fantastiskt att se lilla ägges hjärta slå och det känns skönt att veta att allt verkar vara som det ska. Och så känns det för första gången lite verkligt. med alla uteblivna graviditets symptom (förutom snyggare och ömmare bröst), har det varit svårt att fatta. Nu känns det på riktigt.
Och Camilla tycker att det är fantastiskt underbart att det bara var EN!!! Jippie!!!!!!
C: Om en fluga på mitt fönster
Jag tänker nu bortse från det och ägna min tid just nu åt att klura ut hur den här stora och feta flugan hamnade i mitt kök!...livslevande är den också...göräcklig, verkligen. Jag tror faktiskt att jag måste släppa ut den! Sådär ute! Och nu ska jag vila lite. Det tar på krafterna invänta knott =)... även om det inte är jag som kånkar omkring på egge.....
Jag är dessutom helt övertygad om att det är en pöjk, sånt känner man ju ända in i tånaglarna. Så sluta tjafsa!
Maria N: Det känns gött att höra...Tack!
A: ja ja jag vet att man inte kan bajsa ut en bebis
Av tidiga avbrutan graviditer är det enda symptomet oftast en liten blodfläck i trosorna. Ursäkta mig men hur fanken ska jag hinna se en blodfläck när jag sprutlackerar toan en gång i halvtimmen och måste ha binda eftersom jag inte alltid hinner fram precis i tid. Dessutom gjorde det fruktansvärt ont i magen. Som grädde på moset så läser jag i min gravidbok att om du har diarré så ska du kontakta läkare. De pratar iofs om diarréer i slutet av graviditen men det står inget om vad man ska göra i början. Klart jag hetsar upp mig!
Men ja, så här i efterhand känns det inte lika hemskt. Har tom fått veta att en vän led av konstanta spyor och diarréer. Men det är inget som pratas om. Det är mycket som inte pratas om inser jag.
jag har t ex funderat över det där att man oftast väntar de 12 första kritiska veckorna med att berätta för folk, förutom de närmaste. För både mig och Camilla har det hela tiden varit självklart att berätta för alla från dag ett. Mest för att det känts skumt att behöva ljuga på jobbet om varför man ska vara ledig och för att det känns skumt att värdesätta sina vänner, du är så här nära så du kan få veta men inte du och du. Men också för att om det nu skulle hända något, inte blir jag mindre ledsen för att jag berättat för få människor. Som jag ser det blir det bara en större börda att bära ju mindre man får prata om det. Men så måste jag erkänna att i lördags så började jag ifrågasätta vårat beslut att berätta för alla. Vad jobbigt att komma till jobbet å så har jag redan hunnit berätta och en vecka så har jag hunnit förlora det. Pratade med Camilla om detta i går kväll och plötsligt kunde jag sätta fingret på vad som höll på att hända. Jag kände någon slags skuld, eller snarare uppfattning om den skuld jag skulle kunna känna om något hände. Anledningen till att jag helt plötsligt inte ville att alla skulle veta utifall något skulle hända var att jag skulle känna mig som en dålig människa om jag tagit ut min lycka i förskott och sedan fått missfall.
Och det är ju helt bisarrt! Så jag kommer fortfarande att berätta för er alla som vill höra. Och om det händer något och jag känner mig som en dålig människa då hoppas jag att alla ni ska finnas där och berätta att det inte är mitt fel.
Och ja, jag ska sluta läsa de avsnitt i min bok som handlar om missfall, för jag inser att de inte gör mig gott.
A: ibland är ju storföretag bra att ha:)
Ärligt talat, jag vet inte varifrån jag har fått min sjuka arbetsmoral ifrån. Eller ok när jag tänker efter är nog mamma och pappa båda två såna. Och alla andra i min familj med så det är väl inte så konstigt. Jag hade haft så dåligt samvete tom för att vara hemma idag, så jag hade säkert gått till jobbet och smittat hela kontoret. hur bra är det på en skala?
A: positivt graviditetstest men allt jag kunde göra var att lackera toaholken i föga tilltalande färg...
Lotta du har rätt. Jag trodde också att inlägget på bloggen där vi äntligen testat positivt grav-test skulle vara hur utförligt som helst och fyllt av utropstecken och hurrarop! Och det hade det nog varit om jag hade skrivit ett på fredagen. Och självklart är vi jätte jätte glada över att vi i fredagsmorgon fick ett gravid i displayen på kissetestet.
Helt ärligt så trodde jag faktiskt hela tiden att jag var gravid och när jag hela torsdagsnatten hade svårt att sova för att jag mådde så in i helvete illa så bekräftade det bara mina misstankar. Visst lite tidigt att må så illa men det verkar ju inte finnas några lagar på hur man kan må. När väl testet blippade gravid kändes det bara som en bekräftelse på vad jag redan visste. Camilla tycker jag är tokig som tror att jag redan visste och till viss del så trodde jag också att jag var tokig. Det var därför jag inte riktigt vågade säga till någon (förutom till mamma i ett svagt ögonblick) att jag faktiskt trodde att jag var med barn. Hur knäpp hade jag inte kännt mig om det sedan visat sig att jag hade fel. Och dessutom så började jag ana vajsing med min kropp redan innan vi blivit inseminerade så jag var nog inte att lita på till 100%. hur som i fredagsmorgon så kändes det mer som Yes jag var inte helt tokig!
Jag hade sett framför mig hur jag skulle glida in på jobbet och skina av lycka och alla skulle undra varför jag var så glad. Så blev det inte. Istället blev fredagen ett lååångt illamående och trötthet efter nattens vakande. Jag slutade tidigt och däckade i sängen här hemma. Sov några timmar och vaknade betydligt piggare.
Camilla och jag firade fyra år i fredags och hade bokat bord på Lindgrens, stans lyxkrog. Efter en dusch kände jag mig till och med redo för att ta mig an en lyxkrog. Väl där mådde jag bra men hade ingen vidare matlust. Beställde in oxfile!!! (är man gravid och sugen så kan man väl få skita i om oxen varit lycklig eller inte, iaf den kvällen man firar fyra år med sitt livs kärlek). Kvällen var jättemysig och Camilla vara bara glad när hon fick avsluta min halvätna file. Visst lite underligt kanske att jag hann besöka toan tre gången men det var ju en så trevlig toa att jag inte ens hade något emot att släppa en lite duns mot dess vita emalj.
Kvällen flöt och jag anade intet ont förrän efter frukost på lördagsmorgon när jag efter ett halvt glas fil var tvungen att gå på toa. Och det var som om min anal var en pandoras ask som öppnades.
Ja ja jag ska inte gå in på detaljer, You got the picture. Jag hade fått magsjuka. Och med ett positivt graviditetstest fortfarande liggandes på toagolvet är det det sista man vill ha. Jag fick ju såklart panik och trodde med ens att det hade med ägge att göra (ägge är vårt arbetsnamn på barnet och ja det var Camilla som kom på det och nej Sussi det är inte efter din hamster de bara råkar ha samma namn).
Men en signal till systeryster och sjukrådgivningen fastställde att det helt enkelt var magsjukan som jag mest troligt fått hos min syster. Johan hade haft rännskita i fyra dagar alldeles nyss och vera var magsjuk i en vecka och jag var där och hälsade på någon gång däremellan.
Så mest troligen är vi fortfarande gravida. Även om jag måste erkänna att jag är livrädd. men, det är inget jag kan påverka, det är jättehög risk i början och den här rädslan är något som jag antar alla måste gå igenom. Det suger. Men det ligger inte i mina händer. Så tillsvidare tänker jag fortsätta att vara lycklig över att vi blivit gravida och tacka gudarna för att jag verkar ha ärvt min mammas och pappas generera-barn-gener!
C: spruttibangbang...
Tur att vi i alla fall är gravida =)...(bara det inte blir två förståss)...
Dags att glida iväg och inhandla godis och annan gotta så min kära fru blir glad och pigg igen och jag slipper att avlida av hunger.Adjö.
