A: aliensen verkar ha lämnat tillbaka honom...
han har varit lugn och glad hela helgen, sovit sina tuppisar och nätter i sin egen säng utan att bli vaggad till söms:) SKÖNT!
A: tackar mammagruppen för upplysning om utvecklingssprång
Alltså om ingen hade berättat för mig att alla bebisar blir jobbiga vid 5 månader så hade jag känt mig som världens sämsta mamma. Tack v i mammagruppen som berättade för mig att det finns något som heter utvecklingssprång. Och tack F för att jag fick läsa i din bok om det. Nu har jag räknat veckor och det stämmer med en veckas förskjutning, Leo är 24 veckor och klev in i utvecklingssprång nr 5 när han var 22 veckor gammal.
Från vi föräldrars sida
"Vid omkring 23 veckors ålder är det dags igen. Barnet blir missnöjt grinigt och lynnigt. Det beror, som tidigare, på att världen kommer i gungning därför att stora förändringar är på väg.
Från vi föräldrars sida
"Vid omkring 23 veckors ålder är det dags igen. Barnet blir missnöjt grinigt och lynnigt. Det beror, som tidigare, på att världen kommer i gungning därför att stora förändringar är på väg.
Det femte språnget, som inträffar vid omkring 6 månaders ålder, kan kallas relationssprånget. Barnet lär sig att omvärlden är stor och själv är han eller hon bara en liten prick. Den leksak barnet vill leka med ligger onåbar uppe på en hylla. Mamma och pappa kan försvinna till ett annat rum och då är de borta. Det kan förstås kännas mycket skrämmande.
Nu sover barnet ofta sämre. Kanske har det svårt att somna eller vaknar tidigare. Kanske verkar det ha mardrömmar. Barnet blir blygare och vill helst ha mamma eller pappa riktigt nära för att ha koll på att ingen försvinner. Snuttesaker är viktiga."
tack å lov för insikten att det är normalt.
tack å lov för att vi tänker låta L sova hos oss om han behöver.
tack å lov för att det går över
jävla skit att jag var ovetandes vid språng 1 till 4!
A: För första gången dagtid på 2 veckor somnade han ensam i sin säng!!!
Vi var så otroligt bortskämda med att l somnade 1830 varje kväll, alltid sov en tuppis på morgonen och minst en till under dagen oftast en till på förmiddagen och en till på eftermiddagen. När han blev trött kunde vi lägga honom i hans säng stoppa i nappen lägga rätt snuttisen. Antingen somnade han på en gång eller så fick vi gå i några omgångar och stoppa tillbaka utspottad napp lägga snutten tillrätta. Inom ca 20 min sov han.
Varje dag njöt jag av min frukost och mitt morgonkaffe framför tv4:as morgontv. Men så torsdagen för två veckor sen kom aliens och rövade bort vår leo och ersatte honom med ett grinigt litet monster. Monstret sov max en timme tuppis om dagen och de var max en halvtimme långa åt gången. Dessutom blev han vansinnig varje gång han åt fasten han var ashungrig så ville han inget ha. SUCK. Mina frukostar blev ett minne blott och mina nerver trampades på tills de var som blöta skurtrasor. Dessutom slutade han att sova till fyra tiden på morgonen och började vakna en extra gång redan vid tolv-ett. Jag trodde jag skulle dö första gången jag insåg att jag skulle vara tvungen att mata honom en gång till på natten. JAG ORKAR INTE. Fan att jag inte ammar längre... vet ni hur jobbigt det är att värma flaskor på natten samtidigt som monstret ligger och skriker! Tänk att jag var glad när han sov sitt första TRE timmars pass. Hur överlevde vi nätterna de första månaderna? Ett mysterie. Var är mina superpowers??? Jag vill ha dem tillbaka. Men ja ja så illa var det inte trots allt, jag ställde snabbt om mig till mindre sömn och mer gnäll... och vi hade fortfarande kvällarna fria, vid halv sju sov han som en stock i sin säng och vi njöt av ensam mamma, bönderna, idol och alla andra serier som går före nio på kvällen (nio sover vi om inte i sängen så framför tv:n).
Tills igår! Dagen innan hade han varit ett underbarn som åt bra och var lugn och nöjd mellan måltiderna. Han hade tom somnat utan att jag vaggade honom till söms, iofs när vi var hos F men ÄNDÅ. Gårdagen började bra. Han var lite klängig men åt bra och var överlag lugn. Jag vaggade honom till söms på morgonen men han sov åtminstone. Så klockan två kom monstret tillbaka. Han åt en halvflaska å sen skrik å det ihärdigaste. Jag vaggade honom till söms och försökte i vanlig ordning lägga ner honom i sängen, han vaknade. Tillslut fick jag lägga ner honom tätt intill mig på soffan. Då sov han och jag med. han sov i två timmar och vaknade med ett skrik. Sen kunde jag inte lägga ner honom på hela eftermiddagen. När C kom hem gjorde vi kvällsflaskan, och la honom i sängen där han som vanlig skulle däcka. MEN DET GJORDE HAN INTE. Efter att ha vaggat och krånglat i en och en halv timme gav vi upp. Klockan åtta gick hela familjen pettersson och la sig i mammornas säng. Alla tre somnade inom en kvart.
Så idag har allt gått så himla bra! Han har varit lugn, ätit ok. Inte haft ett enda vredesutbrott. Jag har övat honom på att ligga i sin säng genom att fylla den med gosedjur och lämna honom där ensam. Vid minsta gnäll har jag sprungit dit för att visa att jag inte försvinner för att jag inte syns. Å så nu för en timme sedan somnade han bland gosedjuren!!!! UTAN att jag vaggade honom överhuvudtaget! Välsignade änglabarn. Aldrig har jag varit så glad.
Så vad har jag lärt mig. SKIT i att försöka tvinga honom sova i sin säng, det går inte. Och stå ut med monstret; min lilla ängel finns därinne nånstans:)
Nu har han snart sovit i en och en halv timme!!!!
Varje dag njöt jag av min frukost och mitt morgonkaffe framför tv4:as morgontv. Men så torsdagen för två veckor sen kom aliens och rövade bort vår leo och ersatte honom med ett grinigt litet monster. Monstret sov max en timme tuppis om dagen och de var max en halvtimme långa åt gången. Dessutom blev han vansinnig varje gång han åt fasten han var ashungrig så ville han inget ha. SUCK. Mina frukostar blev ett minne blott och mina nerver trampades på tills de var som blöta skurtrasor. Dessutom slutade han att sova till fyra tiden på morgonen och började vakna en extra gång redan vid tolv-ett. Jag trodde jag skulle dö första gången jag insåg att jag skulle vara tvungen att mata honom en gång till på natten. JAG ORKAR INTE. Fan att jag inte ammar längre... vet ni hur jobbigt det är att värma flaskor på natten samtidigt som monstret ligger och skriker! Tänk att jag var glad när han sov sitt första TRE timmars pass. Hur överlevde vi nätterna de första månaderna? Ett mysterie. Var är mina superpowers??? Jag vill ha dem tillbaka. Men ja ja så illa var det inte trots allt, jag ställde snabbt om mig till mindre sömn och mer gnäll... och vi hade fortfarande kvällarna fria, vid halv sju sov han som en stock i sin säng och vi njöt av ensam mamma, bönderna, idol och alla andra serier som går före nio på kvällen (nio sover vi om inte i sängen så framför tv:n).
Tills igår! Dagen innan hade han varit ett underbarn som åt bra och var lugn och nöjd mellan måltiderna. Han hade tom somnat utan att jag vaggade honom till söms, iofs när vi var hos F men ÄNDÅ. Gårdagen började bra. Han var lite klängig men åt bra och var överlag lugn. Jag vaggade honom till söms på morgonen men han sov åtminstone. Så klockan två kom monstret tillbaka. Han åt en halvflaska å sen skrik å det ihärdigaste. Jag vaggade honom till söms och försökte i vanlig ordning lägga ner honom i sängen, han vaknade. Tillslut fick jag lägga ner honom tätt intill mig på soffan. Då sov han och jag med. han sov i två timmar och vaknade med ett skrik. Sen kunde jag inte lägga ner honom på hela eftermiddagen. När C kom hem gjorde vi kvällsflaskan, och la honom i sängen där han som vanlig skulle däcka. MEN DET GJORDE HAN INTE. Efter att ha vaggat och krånglat i en och en halv timme gav vi upp. Klockan åtta gick hela familjen pettersson och la sig i mammornas säng. Alla tre somnade inom en kvart.
Så idag har allt gått så himla bra! Han har varit lugn, ätit ok. Inte haft ett enda vredesutbrott. Jag har övat honom på att ligga i sin säng genom att fylla den med gosedjur och lämna honom där ensam. Vid minsta gnäll har jag sprungit dit för att visa att jag inte försvinner för att jag inte syns. Å så nu för en timme sedan somnade han bland gosedjuren!!!! UTAN att jag vaggade honom överhuvudtaget! Välsignade änglabarn. Aldrig har jag varit så glad.
Så vad har jag lärt mig. SKIT i att försöka tvinga honom sova i sin säng, det går inte. Och stå ut med monstret; min lilla ängel finns därinne nånstans:)
Nu har han snart sovit i en och en halv timme!!!!
A: oj det var ju år å dar sen jag skrev...
Har insett att jag glömmer allt så himla snabbt. Var och hälsade på F och hennes lilla A, 7 v, och försökte minnas hur L var vid den tidpunkten. jag minns inte. jag minns hur han var när vi gjort saker, tex midsommar då var han typ en och en halv månad å satt och tittade storögt i sin babysitter eller sov i sin babysitter eller skrek. eller när vi var i värmland då var han tre veckor och han var krånglig från 19 till 21 på kvällen men sov hur bra som helst i vagnen. eller när vi var hos L8 på middag då var han 10 veckor och sov från 19 till 03 och kunde hålla huvudet själv. vi grillade hos marlene, då var han nog också runt 2 månader och åt flaska på kvällarna. Första barnvakten, madonna, han sov hela tiden, märkte inte ens att vi var borta, då var han cirkus 2-3 mån. Andra barnvakten A och C's bröllop leo var exakt tre månader och en dag, han var hur gnällig som helst och mamma och tomas fick bära runt på honom hela eftermiddagen, men han somnade bra runt 19 och sov tills vi kom hem
Men vad har hänt däremellan? Minns inte. Så nu ska jag försöka skriva oftare igen. Det blir kanske inte så roligt för andra än mammorna och möjligtvis mormor i värmland, så sorry alla ni andra; nu blir barnblaj på hög nivå.
Men vad har hänt däremellan? Minns inte. Så nu ska jag försöka skriva oftare igen. Det blir kanske inte så roligt för andra än mammorna och möjligtvis mormor i värmland, så sorry alla ni andra; nu blir barnblaj på hög nivå.
