familjenpettersson

... å jag inser att det enda jag gjort utanför hemma på sistone har varit med jobbet. Inte bra. Nu får det bli skärpning. Nyårslöftet får bli att träffa mina vänner oftare. Livet lixom slukar upp mig. Jag kanske orkar gå nånstans om någon fixar å trixar så att jag bara kan gå dit, men jag orkar ju inte lyfta ett finger för att fixa ngt själv. Antingen känner mina vänner likadant eller så är ni assura på mig för att jag aldrig hör av mig å har slutat att höra av er i ren trots. Jag hoppas på det första. Det värsta är att vi inte kommer att hinna träffa ngn under julhelgen heller för vi ska jobba i mellandagarna. Dagarna vi inte jobbar är vi på rundtur till tjocka släkten. Tack och lov att vi iaf fortfarande nobbar flängandet på julafton! Då ska vi vara hemma å äta lååångfrukost i nattakallingarna. Trots en del påtryckningar från kära släkten. Mamma, pappa, systrar, bror, systerbarn, era pojkvänner, era flickvänner, era män, era fruar, mormor, morfar och många fler,  Jag älskar er, men på julafton strejkar jag i vanlig ordning!