familjenpettersson

Eg borde jag ha skrivit massor på sistone för massor har hänt (eller egentligen ingenting men allt är ändå på ngt sätt annorlunda). Det måste ha varit ungefär när Leo började prata som det kom. En underbar känsla av att kunna njuta av att ha barn. Alltså jag kunde väl njuta innan också, men ganska sällan. Nu går jag runt å fnissar på jobbet för att Leo säger så mkt roliga saker dagen i ändan (jag försöker låta bli att berätta det för alla för nånstans inser jag att det är mest jag som tycker att det är helt bedårande). Han är ju världens roligaste goaste och intelligentaste unge, så är det bara. Skit samma om alla andra barn på hans dagis pratar ännu längre meningar än honom, det är ändå mest imponerande att just MIN unge kan prata! Hmm, konstig känsla det där, härlig.

Senaste veckan har vi pratat ganska mkt om flickor å pojkar. Han förvånade mig helt en morgon när jag försökte få honom att sätta på sig sin halsduk (ett försök att manipulera honom att göra som jag ville utan att vi skulle bli osams). Det  var mamma C's lilla My halsduk som skulle på. Jag antog skickligt (enligt mig) rollen som lilla my och förklarade att jag minsann ville följa med till dagis å jag var en arg liten tjej så det  var säkrast att jag fick följa med. Leo svalde bytet med hull å hår, lät mig sätta på halsduken och sa snusförnuftigt: Jag är en arg liten tjej... åhhhh  faan, vet ni vad. Nu slog det mig vad han gjorde!!!!! ja ja jag ska berätta vad som hände sen iaf. Jag min skadade lilla genuspolis, blev helt ställd för jag trodde att Leo tyckte att han var en tjej...  sa såklart att nej du är en arg liten kille...   varav han sa att mamma är också en kille...  jag: nej mamma är en tjej. leo: jag också en tjej. jag: nej du är en kille, å morfar är också en kille, å Arto, å Jack å magnus...  ok då var han nöjd. Sen på vägen till dagis mötte vi en tonårskille, Leo: där är en pappa, Jag: hmm ja fast han är nog ingen pappa, men en kille...   Sen spenderade mitt lilla ältande huvud hela dagen åt att gräma mig över att jag missat att förklara det enda jag borde ha förklarat. Att killar har snopp å tjejer har snippa. Ist var det enda verktyg jag  gav honom att avgöra vem som är tjej och vem som är kille att försöka kategorisera genom utseende å kläder etc... Skit, underkänd mamma i genusvetenskap!  Sen dess har jag såklart blivit helt knäpp och börjat prata om snoppar å snippor smått maniskt för att rätta till mitt misstag.  Ha ha ha... jag är knäpp! Vad jag inser nu, eller insåg precis när jag skrev ner orden han sa, är ju att han inte alls sa att han var en tjej... han gjorde ju som jag å låtsades vara lilla My!  Gaah snacka om hjärndöd. Jaja han rätar väl ut frågetecknen nån gång ändå....