familjenpettersson

Vaknade, dushade gjorde mig iordning för att gå till jobbet. Ska bara ta upp L och göra honom klar för dagis när jag inser att helgens feber inte har gett sig. VAB.
 En vanlig vab-dag hade jag antagligen bestämt mig ngn gång under natten att jag skulle vabba och således försökt få L att sova lite till så att jag hade fått sovmorgon. Nu satt jag istället med en febrig unge i knät, framför bolibompa, nydushad, påklädd och mascarad, klockan 0610. Typiskt.
Mutade min lilla värmeugn med vindruvor och lyckades avnjuta en hel kopp kaffe i lugn och ro, därefter var jag en duktig mor och lagade grötfrukost (som L inte åt ngt av, troligen pga vindruvorna). Å då hände det!
En känsla av att jag ville göra ngt kom över mig! Bestämde mig för att ta vara på en dag hemma å se till å få köksstolarna omklädda. Kanske skulle jag tom måla hallen när l sov sin tuppis. O yes. Lyckades klä om 2 stolar, och ställa dem på plats igen (obs utan att häfta fast l's klåfingar i stolsdynan). Kände mig oerhört duktig. Men vad hände sen?
Jo nu sover feberyran, jag har druckit alldeles för mkt kaffe och fällde alldeles nyss en tår till ett gammalt avsnitt av Desperate housewifes (du vet det där där vaktmästaren dör och alla minns vad gott han gjort åt dem alla, å nej jag grät inte för att han dog, utan för att Gabi erkände för de andra hemmafruarna att hon var ensam å saknade sitt gamla liv...). SUCK. så var det med den extra energin.

MEN saken är den att det här blogginlägget kallat fram en ny våg, bäst att surfa på den.. nu tar jag fram rollern!!!!!!