familjenpettersson

på sistone har jag funderat mkt på dagis och genus. Allt för att fröken fröken å pappa pappa spottade ur sig så tråkiga saker om hur flickor föds till att ta hand om pojkar, en morgon över lämningsrutinen. Nä men usch, var min spontana reaktion varvid fröken fröken upprört förklarade att men Anneli, vi har faktiskt gener... varför stannar fågelmamman i boet? Ja inte faan vet jag, tänkte jag och gör hon det, tänkte jag sen.. men sa hmm ja ja, å tog inte diskussionen. Så nu har jag ältat å ältat å ältat. Egentligen tycker jag att det är typ tjänstefel att stå där och generalisera över ungarna och önskar att jag varit älskade C som säkert hade sagt nåt i stil med du är ju dum i huvudet... eller som smarta K sa ja varför äter svarta änkan upp sin man efter att de parat sig? men lilla snälla jag ville inte göra fröken fröken generad inför pappa pappa så jag sa hm ja ja och drog illa kvickt. Jag hoppas iaf att jag gjorde det med en jävlit sur uppsyn, men troligtvis såg jag ut som vanliga mamma snäll.

Nu när jag funderat och stött å blött med de flesta jag stött på (inklusive receptionisten på jobbet, som är den närmsta kollega jag kände kunde ge mig lite understöd i mina åsiket) så har jag och C kommit till det mogna beslutet att vi ska fråga ngt fint om deras tankar om genus, jämställdhet etc på nästa föräldrasamtal och se om vi kan få till en bra diskussion åtminstone som kanske i bästa fall leder till att... ja jag vet inte vad jag tror det ska leda till men kanske nått?? Jag hoppas att fröken fröken är där imorgon när jag lämnar och att hon har insett att hon uttryckte sig lite klumpigt och tar upp det hela på egen hand och förklarar att det kom ut lite fel och att det är jätteviktigt att barnen blir behandlade som individer och inte kön... alternativt försöker hjärntvätta mig till bioligist feminist (lr vad det nu heter) så att jag iaf kan få en ny chans att säga emot henne ordentligt...

hm... ja ja.